Lördagskväll och dags för att värka ihop ett blogginlägg. Dagen har tillbringats på jobbet med lite tester av ny funktionalitet i datasystemen. Gick så där, inget att orda mer om. Testar ett nytt sätt att få till det här blogginlägget. Skriver i Word för att sedan klistra in det på hemsidan så får man se sedan om detta är ett smidigare sätt än att skriva direkt på hemsidan. Klockan börjar närma sig 20:00 och då får det väll bli att titta på Moraeus med mera, i alla fall med ett öga. Om dagen var det inget att orda om så vad finns det att skriva om? Har precis uppdaterat paddan och luren här om kvällen. Har skannat lite svartvita neg som kommer att läggas upp på hemsidan under veckan. Grävt lite i gömmorna och hittat lite färgbilder som har lagts upp. Här om kvällen var jag ute och fotade lite, tyvärr lite för sent för blå timmen men tycker att det ändå blev några bra bilder. Kommer nog att hamna galleriet, förr eller senare.

Igår kväll så kollade jag på en dokumentär där Bengt Feldreich intervjuade Viktor Hasselblad inspelat 1967 och visades på svensk ångtv samma år. Har ett svagt minne av att jag sett programmet tidigare. Det som slog mig var att tempot i programmet var betydligt lugnare än dagens program, de till och med pratade långsammare och mer eftertänksamt än var man gör idag. Rätt behagligt att se.

Har inte kommit ut för att fånga lite höstfärger än så det är hög tid att göra det medan det finns några löv kvar på träden. Får se om det blir i morgon eller om det blir en sväng på hojen.

Till nästa gång, ha det!

Vaknade hyfsat tidigt idag. Det man såg när man tittade ut var ett dimmigt Hallunda. Men det är inte mycket att göra någonting åt. Morgontoalett undanstökad och i väg till morsan för att frukostera med henne. Efter frukost hem en sväng, plocka fram kameran och kolla batteristatus. Slöade ett tag i soffan innan jag gick iväg till tunnelbanan. Planen för dagen var att möta upp Matz på Tully’s, ta en fika och sedan gå ned till Fotografiska. Vernissage på Lava var också med på dagordningen. Klev av tricken vid Slussen och när man kom upp i ljuset så möts man av ett soligt Södermalm.

När jag kliver in på Tully’s sitter Matz redan där, beställer kaffe och croissant. Samtalet glider in på jobbet som vanligt, försöker styra bort det ämnet och det går väll hyfsat bra. Vi börjar snacka om hur det går för En Drös Poeter i stället. Matz dotter är sångerska och en av tjejerna som bildade bandet. Efter vi fikat och snackat en längre tid så gick vi i väg till Fotografiska via Skånegatan, Nytorget och Renstiernas gata. Där möts vi av en kö som började några meter nedan för trappan upp till entrén och det är fyra i bredd. Vi hade ingen större lust att köa eller rättare sagt Matz hade ingen lust med det. Jag är medlem så jag hade kunnat glida förbi kön. Vi bestämde oss för gå bort till Lydmar och kolla vad som hänger på väggarna där. Det hängde tavlor där som inte direkt tilltalade mig, lite osäker på vad det var för teknik. Motiven liknade mest seriefigurer eller något liknande. När vi ändå var där så fick det bli en vätskekontroll och det blev rätt mycket fotosnack. När klockan närmade sig 13:50 så drar vi oss upp mot Kulturhuset. Framme vid Lava så möttes vi av en kö på ca 30 meter, den har vi inte heller någon lust att stå i så vi går vidare mot Sturehof. På vägen får det bli ett besök på Scandinavian Photo. Väl på Sturehof så blir det öl att skölja strupen med och vi passar på att lösa alla världsproblem. Klockan börjar närma sig 15:30 och det är dags att avsluta denna dag så vi lättar från Sturehof och tar adjö utan för T – bane station Östermalmstorg. Kliver på tricken och sätter i lurarna i öronen och väljer att lyssna på Kaipa. Då jag är lite halvseg så nickar jag till då och då på tricken. Hemma i Hallunda möter man en lättare dimma, det var dock betydligt dimmigare i Bredäng när vi passerade där.

Skönt att vara hemma igen efter en dag på stan. Blir det lika fin väder i morgon så får det nog bli en vända på hojen.

Till nästa gång, ha det!

Jag hade tänkt mig att skriva ett inlägg eller blogga en gång i veckan men har insett att det inte är så lätt när man kommer på sig själv med att man inte vet vad man skall blogga om. Jag hade också tänkt mig att bloggen skulle handla mest om fotografering och bilder, inte heller så lätt. Nu vet jag inte riktigt vad jag skall skriva om, men jag gör ett försök så får vi se vad det blir av det.
I torsdags var jag på vernissage på Galleri Kontrast där man ställer ut bilder som är till försäljning, ”FRAMED IV” har man döpt utställningen till. 45 fotografer har bidragit med bilder och priset ligger mellan ca 2000SEK till 40 000SEK. Fanns några bilder jag skulle kunna ha hängande på väggen. Min plånbok är dock inte så fet. Den enda fotograf jag känner igen som är där av de 45 är Sanna Sjösvärd, när jag var där i alla fall.

Träffade på Mackan och en till (lyckats glömma namnet) som jag pratade med ett tag, vi kom fram till att det var bra länge sedan vi sågs. Vi brukade till och från dra runt på samma fotorundor i Stockholm förr om åren eller stöta ihop på Götgatan. Stannade ca tre kvart på Kontrast, tog sedan tricken hem till förorten och gjorde lite damm retuschering på några skannade bilder och la upp dem på hemsidan.

Lördag, fint väder på förmiddagen, klarade av veckans inköp då jag skall jobba några timmar på söndag morgon, brukar göra veckans inköp på söndagar i vanliga fall. I kostymen och iväg på hojen. Tankar först och styr sedan mot Tumba och vidare till Tullinge för att åka Pålamalmsvägen fram till bulten. Frame vid bulten svänger jag vänster mot Tungelsta. Som brukligt vänder jag vid Sorundavägen och åker mot rosen. Det är torrt på stora delar av bulten och då jag vände direkt så har jag hyfsad värme i däcken och känner att det går att hålla ett för årstiden schyst tempo. Framme vid rosen ser jag att det står rätt många hojar där. Mötte en hel del hojar även på bulten.

Lagom till att jag landar på rosen så är solen på väg att gå i moln. Det är ett stort molnområde som parkerar sig för solen. Bestämmer mig för att sätta mig inne och fika. Det blir kaffe och deras nya skapelse ”Snickersbulle” som faktiskt smakade riktigt bra.

Satt ungefär en halvtimme och fikade och fingrade på mobilen. Börjar bli en ful ovana att alltid ta fram mobilen och kolla fejan i tid och otid. Nu var det väll ingen katastrof då jag åkte själv i lördags. När jag sitter med hoj kompisen och/eller andra brukar jag försöka låta bli mobilen, kan bli att man checkar in var man är och gör lite snabbt. Nåväl när jag tyckte jag suttit tillräckligt så styrde jag mot Vårsta och vana trogen klev jag på gas när hojen är upprätt efter att svängt ut på 225:an. Backdäcken hade hunnit bli kallt och ingen värme i asfalten så det blev ett ordentligt släpp på bakhjulet när jag skickade i tvåan. Det blev snabbt uppvärmt och greppade ordentligt och lyfte fram hjulet en längre sträcka. Blev lite överraskad, trodde inte det om den tröttmössan jag åker på nu. HP4:an hade det här beteendet och det var jag van vid. Hade i och för sig 75 friska pållar mer i HP4:an än vad jag har i R1200R:en.
Åkte förbi Vårsta ner förbi Hall och Igelsta fram till Södertälje sjukhus och tog höger mot Riksettan. Det blev Riksettan hem till Hallunda. Hade tänkt ta vägen över Vällinge men det hade blivit ganska ruggit sedan solen gick i moln, så det blev närmsta väg hem.

Till nästa gång, ha det!

Vilket sätt att fota på är det bästa, analogt eller digitalt? För dem som aldrig har fotat med en helt manuell kamera laddad med film, färg eller svartvit är nog svaret digitalt. För oss som började fota långt innan digitaltekniken slog igenom är nog svaret inte lika givet. Själv kan jag tycka att digitalt är rätt bekvämt, allra helst med mobiltelefonens kamera. Finns en uppsjö med appar att ”fixa” till bilderna med i mobilen. Lätt att skicka upp bilderna på de sociala medierna som finns. Även med en digital systemkamera eller kompakt är det ganska enkel och bekväm hantering att få till bilderna och ladda upp dem. Detta förutsätter att man skapar bilden i kameran och inte i bildbehandlingsprogram i datorn, då är det mera mekande. Analogt då? ja man kan alltid lämna in filmen om man inte soppar den själv. De flesta labben skannar filmen så att man kan få bilderna på en DVD eller CD om man vill.
Vad gillar jag då? vilken metod är bäst? Tycker bäst om att fota analogt och då med svartvit film. Jag lämnar in filmen för framkallning och skannar själv. Tycker att det blir lite mer av ett ”hantverk” när man skannar sina neg som man vill omvandla till positiva bilder. Därmed så föraktar jag inte det digitala, det är lika kul att ta hand om de bilderna de skall ju också genomgå en typ av framkallning.
Jag är ingen vän av att lägga för mycket energi på att bildbehandla. Försöker att alltid sätta exponeringen, bildvinkel och utsnittet vid fotograferingstillfället. Lyckas kanske inte alltid. När man fotar analogt så är det tidsbesparande att försöka göra så mycket ”bild” i kameran som det går. När negativet är skannat så upptäcker man alltid en massa dammfläckar, hårstrån och ibland repor som skall retuscheras, vilket tar ganska lång tid i bland om man vill att det skall bli bra. Då är det skönt att inte behöva lägga så mycket tid på att fixa till exponering, kontrast, vitpunkt och svart punkt. Orsaken till att jag lägger mycket energi på att få till bilden vid fotograferingstillfället är att jag under några år fotade endast med dia och då helst med Kodachrome 64. Då är man tvungen att sätta allt vid fototillfället om man skall vara nöjd med bilderna.
Vad är då min favorit kamera? Det har blivit ett gäng kameror under årens lopp. Den jag använder helst är min Hasselblad H1 laddad med svartvit ISO 100 film. Dagar då jag inte orkar släpa en ganska tung kamerautrustning blir det en Nikon 1 V3 som får följa med ut. Ibland har jag allvarligt funderat på att sälja av hela utrustningen och bara använda mobilkameran men man blir lite begränsad då, så jag behåller nog mina kameror. Den jag fotar oftast med? det är mobilen.
Vilken metod är då bäst? finns nog inget entydigt svar på det.

Till nästa gång, ha det!